Strax ska jag duscha, eftersom jag ska till jobbet om två timmar. Sedan jag kom hem från mormor har jag strukit min skjorta och gjort snygga pressveck på mina byxor. Dessutom har jag efter många tappra försök äntligen lyckats med att knyta en slipsknut! Beskrivningar på halva och hela Windsorknutar fanns det mer än gott om när man sökte på google men det var dock ont om en beskrivning som man förstod. Men till slut! Skam den som ger sig.

Denna helg fick jag samma tjänst bägge dagarna, eller nätterna kanske man ska säga. Hässelby gård hela natten. Gäsp.

Jag ska ta körkort snart, men jag kommer mig aldrig för att ta reda på var, priser och ja, allt tjafs. Jag undviker det nästan eftersom jag är rädd för att köra, hur sjutton ska jag kunna rubba en sån där stor låda?! Om det är halt? På en smal bro... när jag var liten vågade jag inte ens cykla över Tranebergsbron! Jag var livrädd för den bron. Idag vågar jag ju cykla där, men köra bil... jag vet inte.

Men idag gick en sak upp för mig när jag färdades i en taxi över Västerbron. Jag tänkte först "hur i hela friden ska jag våga köra en sån här över den här höga bron? Nu är jag ju trygg när han, taxichaffören kör..." och så tänkte jag efter en stund. Varför var jag trygg? Okej, han hade säkert haft körkort i fler år än jag levt, men ändå, jag litar alltså mer på en okänd person än på mig själv? Skulle inte jag kunna hålla min bil i en fil på en hög bro? Om han kan det så kan väl jag.

Hur som helst, jag hatar vardagspsykologi. Tråkigt. Jag glömde glassen bredvid strykjärnet i köket. När jag ätit glassen blev jag kall. Så jag drack te, eller jag dricker det just nu. Det var för varmt. Kan inte med te om det är för varmt.

Ser ut över gården där de en gång i tiden tänkte bygga ett sjuvåningshus, men där står nu gamla träd tack vare en politiker i ett hus bredvid. De där träden har växt sig stora, så stora att de skymmer nätt och jämt hela sjön. Om man fällde träden och inte byggde något sjuvåningshus där skulle vi ha en stor vy ut över Mälaren. Det är nästan lite synd att träden är där. Fast nu i skymningen gör de gröna bladverken sig så vackert mot den rosaskimmrande himmelen.

Nu kanske man ska sätta lite fart. Jag borde ta med mig något att äta, men varför? Jag äter sällan efter två på natten. Mat eller annat smakar ingenting på nätterna. Jag läste förresten att det händer något med smaklökarna när man är högt uppe i luften så att man inte känner smak lika bra. Det kanske förklarar varför alla avskyr flygplansmaten?

 Min slips ligger på bordet här... jag vågar inte röra den, knuten kanske går upp och då kommer jag svära min tunga svart.

Ses i tunnelbanan. /Nicole